Sänd af Jofur, smärtan
Steg på jorden ned
Och i våra hjertan
Sina tistlar vred.
Klagan, rop och böner
Gåfvo sorgligt ljud
Ifrån jordens söner
Upp till jordens gud.
Verldens fader hörde
Verldens barn af nåd:
Tårar honom rörde –
Allgod, fann han råd.
Kärleken han skänkte:
Sorgen flyktade –
Drufvans nektar blänkte,
Glädjen skallade.
Älskog klädde tankan
Uti blomsterskrud.
Klasarne i rankan
Myste glädjens bud.
Hördes så de orden
Öfver skapelsen:
»Sällhet gaf jag jorden –
Menskor, njuten den!»