Mulen morgon ofta bådar
middagssolen hög och klar:
ögat ock det hoppet har,
att i dag Johannes skådar
Floras prakt, av blommor rik,
där vår ungdom, klädd i kransar,
kring midsommarstången dansar,
följd av röster och musik.
I en så förnöjlig dvala,
sövd på gräsets gyllne bädd,
hördes Flora, högtidsklädd,
till mitt fria hjärta tala:
Tag min gåva och besvär,
med den makt jag dig förkunnar,
att den du din vänskap unnar,
dessa blommor du förär.