Natur! dina fagraste stunder
vid sommarens värma ge glädje och frid:
i blomstrande ängar och lunder
hörs fåglarnas kvitter och kärliga strid.
Vid källorna herdarne stanna:
Herdinnorna, fria från kärlekens tvång,
en täck och behaglig Johanna
de binda med kransar, och höja sin sång.
En sjunger i lunden helt sakta:
Johanna, din välgång, du vet, den är min;
en annan syns lunden betrakta,
lyckönskar Johanna, och stiger så in.
Jag vill ock min önskan besanna,
om dig och din vänskap jag alltid är mån;
Allt gott jag dig unnar, Johanna,
och lycklig som moder omfamna din son.