1.
Du som härlig ställde
din tron högt över tiden,
där sällheten och friden
ej växla om, ej sluta sig,
Evige, ditt välde
ej ljus och mörker skiftat.
Den lag för oss du stiftat
förvandlar icke dig.
2.
Konung i det höga,
du släkten bortgå låter,
och andra komma åter,
och åldrar undan åldrar fly.
Men ditt fadersöga
milt vakar över alla;
din nåd, som vi åkalla,
är varje morgon ny.
3.
År och vänner flykta,
men du densamme bliver,
du än åt barnen giver
den vård som du åt fädren gav:
Mod åt de betryckta
och styrka åt de svaga
och tröst åt dem som klaga
vid sina vänners grav.
4.
Gud, vi vandra trygga,
när redligen vi vandra
i kärlek för varandra
och hörsamhet för dina bud.
Gud, på dig vi bygga
vårt hopp i alla öden:
i livet och i döden
du vårdar oss, o Gud.
5.
*Lovad vare Herren!
Sannfärdig, vis och nådig
och helig och rättrådig
han alltid allt allen förmår.
Lovad vare Herren!
Hans lag, hans nådelära,
hans härlighet och ära
i evighet består.