O, konungarnas konung! Gud,
som styr all världen med ditt bud,
vänd ock i nåd till detta land
din fadersblick, din allmaktshand!
Ett litet folk vi äro visst,
för världens ögon fullt av brist;
vad har den största dock förmått,
om ej av dig sin kraft han fått?
All jordens storhet, styrka, makt,
det är som stoft dig underlagt,
och vid din vink det högsta böjs,
det ringaste till ära höjs.
Hur ofta väljer du ej då
till dina redskap just de små
på det att uti dem må klar
din allmakt vara uppenbar!
Ditt folk, som du åt dig berett,
det var av världen översett;
det var ett ringa judafolk,
du valde till din sannings tolk.
Och Betlehem var minst ibland
de städer uti Juda land;
dock fick det nådens fullhet, när
du lät Messias födas där.
O, Herre, hör då oss också,
låt ock i oss din nåd bestå!
Om storhet ej dig bedja vi:
vi vilja i vår ringhet bli.
Men låt vårt folk få tjäna dig
och dina verk evinnerlig;
upplys oss, Herre, att vi så
i ljus må andra föregå!
Suonio.