Se tidigt om våren skall din skapare du prisa,
broder Joakim, och taga ditt glas uti hand,
och spela psalmodikan och sjunga denna visa,
när som aftonstormen dansar över skärgård och land.
Du skall sitta på din farstukvist och glömma all din möda,
du skall säga tack, o Herre, för vårens glada dar!
Upp bittert slutna läppar, låt lovsånger flöda,
när salta vinden dånar dig en stormande fanfar.
Du skall drömma att du mönstrar på ett skepp, som skall fara,
som skall fara till Hongkong och Kanton och Bombay!
Där mörka unga mör för ditt gamla hjärta lägga snara,
där blomsters vita drivor undergummiträden le.
En enda fläkt av trötthet till ditt hjärta ej tränge,
helt, liv och land och det dansande hav!
En gång får du lägga dig och sova ganska länge,
och leendet du log skall hålla vakt omkring din grav.