1.
Vår Gud är oss en väldig borg,
Han är vårt vapen trygga;
På Honom i all nöd och sorg
vårt hopp vi vilje bygga.
Mörkrets furste stiger ned,
hotande och vred;
Han rustar sig förvisst
med våld och argan list:
likväl vi oss ej frukte.
2.
Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdde;
Men med oss står den rätte Man,
vi stå, av Honom stödde.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är.
Han är den Herren Gud
som, klädd i segerskrud,
sin tron för evigt grundat.
3.
Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
dock, när ibland oss Herren bor,
platt intet oss förfärar.
Världens furste är ju dömd,
och hans kraft är tömd.
Han på ett huvudhår,
oss skada ej förmår:
Ett ord kan honom fälla.
4.
Guds ord och löfte skall bestå;
vi det i hjärtat bäre.
För himmel, ej för jord vi gå,
till strid och glade äre.
Äre alltid väl till mods,
fast vi våga gods
och ära, liv och allt:
Ske blott som Gud befallt!
Guds rike vi behålle.