1.
Wår Gudh är oß en wäldig borg,
Han är wår sköld och wärja:
Han hielper oß af nödh och sorg,
Som oß wil här besnäria.
Wår fiende bätsk är oß så hätsk;
På macht eller list hafwer han ej brist
På jorden är icke hans like.
2.
Wår egen macht war här förswag,
Thet måste wij sielfwe röna:
Ty gick för oß till thetta slagh
Christus, then kämpen skiöna.
HErren Zebaoth bewiste oß godt:
Then kämpen godh, som gaf oß modh,
Han wann seger och ähro.
3.
Wore oß än hela werlden gram,
Och wille i grund nidkasta:
Theß vpsåt skal doch eij gåå fram,
Ehuru hon sigh kan hasta.
Hennes förman giöre hwad han kan:
Hans skadeliga acht får doch eij macht:
Han hafwer sin doom alt funnit.
4.
The måste låta oß medh frijd,
Ehwad the siunga eller springa:
Ty Gudz Son är kommen här nidh,
Och skyler oß vnder sina wingar.
Röfwa the osz ifrå wårt godz, lijf också;
Hafwe sigh thet bort, the winna icke stoort,
Gudz Rike wij wäl behålle.