Vågen

Mitt lif är en våg,
Som röres en tid
I svallande tåg,
Vid vindarnes strid.

När lugn, blir på haf,
Och vinden är tyst,
Då somnar hon af
Vid stranden hon kysst.

Hon lägger sig ner
Till ro i det blå.
Hon synes ej mer;
Men fins der ändå.

Af verldshafvet ju
En droppe hon är,
Och solen ännu
Kan spegla sig der.