Vore du ett ax
och en fågel jag,
flög jag till dig strax,
tog dig i min mund,
flöge se'n på stund
bort med dig till skogs.
Vore du ett blad,
skulle jag som vind
fläkta kring dig glad,
sjungande ditt namn,
gunga i din famn
som ett litet barn.
Vore du en ros,
aldrig från din famn
rymde jag min kos.
Fjärilslätt och varm
vid din hulda barm
låg jag alla dar.
Vore du en våg
och jag själv dess strand,
jämt jag på dig såg,
tänk vad kyssar då
natt och dag att få
av dig, lilla våg.
Men ack! fåfängt hopp!
bort från mig du flyr
som en hind i lopp.
Strömma, tåreflod!
Rinn, mitt hjärteblod!
bort du flyr från mig.