»Jag kan för löje knappt mig bärga,
När, Euredice, jag skådar din person.
Hur fick du rum på Charons färja
Med en så vid »konsid'ration»;
När du bland skuggor promenerar,
Den Eliseiska park mig synes allt för trång
Och släpet af din robe de ronde
De sälla högst inkommoderar.
Om af ett väntadt paradis
Teatern skall mig målning gifva,
Så önskar jag det kunde blifva
Uppå ett mindre löjligt vis.»