Gläd dig i din ungdoms-vår,
Unga, ystra flicka, gläd dig!
I de blomsterkransar kläd dig,
Som man strör i dina spår!
Tag med högmod den bukett,
Som en älskling, ljuft betagen,
Offrar på den sälla dagen,
Då du in i verlden trädt!
Undfå, i en moders famn,
Som dig nu så ömt skall trycka,
Önskningar till högsta lycka,
Sällhet er af ljufsta namn!
Yfs, då alla fägna sig,
Då en hvar dig offer gifver
Och all husets täflan blifver,
Vackra flicka, blott för dig!
Intet ögonblick förspill —
Lef din dag bland lek och löje.
Medan verlden är ett nöje
Och en lust att vara till.
Tidens flykt ej hindras kan:
Snart skall detta hem förlåtas,
Denna hulda mor begråtas,
Denna älskling bli din man.
Snart, som vaknad ur en dröm,
Du till tretti årtal hunnit —
Lek och fester då försvunnit,
Födslodagar och beröm.
Och din tröga äkta vän
Skall ej mer din högtid prisa,
Men en artighet dig visa
Dermed att han glömmer den.
Derför i din ungdoms-vår,
Unga, ystra flicka, gläd dig!
I de blomsterkransar kläd dig!
Som man strör i dina spår!