Du som verldar har till rike, hör den bön, som söker Dig:
Töm din nåd förutan like öfver oss evinnerlig!
Din är makten, Din är äran, gif att friheten blir vår!
Är Du med oss, ej förfäran rum vid våra härdar får.
Rent liksom en marmorskifva häfden har för oss ett blad:
Dit med blod får Svea skrifva verldens sista Iliad.
När hon ej sitt tjäll kan värna, gånge solen mer ej opp,
slockne himlens sista stjerna med vår frihets sista hopp!