Sångfåglarna tänkte bygga ett näste
i lugn och ro, så tänkte väl de fleste.
Kom så en korp, byggmästar blev,
han såg sig om - de små fördrev.
Den korpen var så svart som en natt,
för hans skrän sångfåglarnas stämma blev så matt.
De flyktade sedan åt skilda håll,
men sjunga väl ännu ibland.
Dock hör, huru sången den klingar i moll
sin längtan från enslig strand.
Fågeln fick ingen tro på en vänsäll ro,
nu sitter han sorgsen i ensligt bo,
när aftonen skymmer.