Martha.
Säg, hvi står du der så ensam, du sommarens ros?
Dina vänliga systrar gått längese'n sin kos.
Ingen blomma mer ångar ur den svalkande natt,
Ej ett blad längre darrar, som stormen får fatt.
Säg, hvi blommar du ännu, helt sorgsen i håg?
Bör i döden förenas med de systrar, som här du såg.
Din krona från stjelken jag plockar nu af;
Se'n sof här vid hjertat och därnäst uti min graf!