Arma Psyke, född bland skuggor här i jordelivets dal,
längtar du till ljus och frihet, till det skönas ideal,
trår du till en himmelsk brudgum - stackars barn, vart bär din färd?
Skall din blyga längtan gäckas eller nå sin drömda värld?
Hän du föres till en gåta, höljd i nattens dunkla skrud,
hör det viskas: t r o och a n a, det är sällhet, ljuva brud!
Men, förmätna, du vill mera: du vill veta, du vill se,
och du ser - din lycka svunnen, och du vet - ditt hjärtas ve.
Var det brottsligt, vad du ville? Nej, om du med trofast mod
vågar allt för vad du älskar, vågar över dödens flod
söka vad dig plikten bjuder, då i dagen bär du opp
mitt ur Hades' skräck och fasor underpanten på ditt hopp.
Psyke, så är vägen banad till Olympens ljusa höjd:
obeprövad ingen dödlig hunnit har odödlig fröjd.
Eros' famn och nektardrycken räcks med gränslös salighet
blott åt offervillig kärlek, som av inga gränser vet.