Du arma Adams barn, du jude och judinna,
som i ditt onda blod ett bittert hjärta bär,
förstockad vid en röst, som dig den vägen lär,
att livsens sanna ljus uti din öken hinna,
där du dig undangömt bland lustar och begär!
Din blindhet tör i dag, liksom ditt högmod, våga
förmätit ställa fram Pilati fräcka fråga,
vad sanning är?
Om då ditt bröst beveks, om dina vilda seder
förmildras av dens ord, vars röst du hör i dag,
så svarar dig en Gud: En evig sannings lag,
jag sanningen är själv, jag lögnens straff bereder;
min allvishet och nåd, min vilja och behag,
min höghet över allt, vad högt i tankan spelar,
ett heligt väsend bär förutan tid och delar;
allt, allt är jag.
Ja, i vår starka själ en sanning ju predikar;
belöning eller straff röjs i var andedräkt;
en sanning, att dens arm, som mörksens lågor släckt,
vår synd vart ögnablick på nytt på korset spikar,
se'n vi med dagligt knorr vår hand till skyn utsträckt;
att all naturens krets utbrett en sanningslära,
att himmel, jord och hav och vädren bär Guds ära
i minsta fläkt.