Märk, i stjärnor, sol och vatten
vad för tecken förestår:
månen slocknar, böljan slår.
Väktare! vad lider natten?
Lyften edert huvud opp:
Snart förlossningsklockan ljuder,
jorden darrar, avgrund sjuder...
Väktare! märk tidens lopp.
Mänskan jag förtvivlad finner:
Allting skiftar natt och ljus,
världens prål blir eld och grus,
ström och floden våldsamt rinner,
fikonträdet knoppat ut:
jordens trälar rysa, skälva,
himlens kroppar rycks och välva
ur sin ordning till sitt slut.
Hjälp, o Gud, den dyra dagen,
när allt till förvandling går!
Jag i Kedars hydda står
som en främling, ömt betagen.
Giv förtröstan i ditt namn:
lär mig bedja, sucka, vaka:
hjälp, när avgrundseldar spraka,
att jag fröjdas i din famn.