För mina vänner ner i Skåne
Jag nu som nytt förtälja kan
Att jag har sett båd Sol och Måne
I luften språka med hvarann.
Jag knappast kan med tanken följa
Allt hvad som har förvånat mig.
Jag sett Neptun ur hafvets bölja
Med pudradt hufvud resa sig.
Jag sett Cythèrens drottning fara
Uti sin char, med dufvor spänd,
Och i sin gudom åtföljd vara
Af gracer ifrån Gaffelgränd.
Jag Jofur sett — o, hvilket under —
Jag gudars gud fördröja sett
Att krossa jorden med sitt dunder,
Tills machinisten tecken gett.
Jag sett ... skall man väl hålla möjligt
Hvad underbart som jag fått se?
Jag hafsdjur sett, som ganska löjligt
Ha svingat om i stor panier.
Jag sett i åtskild art af kläder.
Men uti lika takt och språng,
En Flod, sex Lekar, fyra Väder
Och åtta Löjen på en gång.
Jag alla Plågor sett sig röra
I sidensars af högsta glans
Förtviflan kaprioler göra
Och Sorgen bryta ut i dans,
Jag sett hjeltinnor ganska noga
På tid och tecken gifva akt
Att utur verlden sig förfoga
Och ge upp andan efter takt.
Jag drakar sett från luftens rike
Helt spaka uti flickans spår.
Jag dolkar sett förutan like,
Som dödat, utan att ge sår.
Jag sett Roland sig utbrott gifva
Af all sin styrka, all sin kraft
Att stora träd ur jorden rifva,
Som deri aldrig fäste haft.
Jag sett bland eld och rök och fasa
Tartarens fruktansvärde drott
Med afgrundsandar grufligt rasa
Att bryta ner ett pappers-slott.
Jag sett en dans på bästa viset
Af skuggor ganska kroppsliga
Och fyra steg från Paradiset
En bal-paré af djeflarna.
Jag sett Olympen uti fara
Att störtas till vår jord i hast
Och sjelfva Jofur häpen vara
Blott för ett enda rep, som brast.
Jag sett Diana tröttad lända
Från skogen med sin jägartropp
Och jägarn sen vid pjesens ända
Utaf sitt vildbråd jagas opp.