Kom aftonstjerna snart att båda
De bästa stunder af mitt lif.
När tysthet öfver allt får rada,
Då vakna mina tidsfördrif.
En älskad skugga döljer mig,
En verld försvinner, der jag sträfvat.
Se’n mina sinnen flygtigt sväfvat,
I stillhet tanken roar sig.
Du stund, som lägger allt i dvala,
Du väcker mina tankars fart;
Din köld min oros eld kan svala,
Ditt mörker gör mitt sinne klart.
Vid menskoflärd och dårskap trött,
Vid sällskapstvång och tadelpilar,
Bland sånggudinnors hop jag hvilar
Och somnar hos Thalia sött.