Uppsvearnas tåg går med makt och med ära
framåt i den heliga minnenas stad,
och fädernas färger var yngling ses bära
så ridderligt stolt och så fri och så glad.
Där borta i bergen står än i sin blomma
det goda, det prövade uppländska järn,
och syns en sarmat över vågorna komma,
det lånar sig gärna till vapen och värn.
Barbar, du främling, träng ej för när
de hårda, de vilda, Roslagsskär.
Vänd om, fly dödens okuvade makt,
ty på stranden går landets ungdom vakt.