1.
Hell, konung! Säll och lyckosam
För Herrens folk du drage fram,
Och Herren för dig gånge!
Till folkets fader han dig gjort
Och dina barn så månge.
O, må från Sion över dig
Hans visdoms Ande gjuta sig,
Hans starkhet dig omgjorda!
Hell dig, du Herrens smorda!
2.
Du, hjälte, bind vid dig ditt svärd!
För dygd och sanning är du värd
Att himlens rustning bära.
Se, kärlek är din spiras makt
Gudaktighet din kronas prakt
Och folket väl din ära.
På nåd och rätt din tron är byggd;
De arma skola där få skygd,
Och ondskans härar alla
Förfära sig och falla
3.
Hell, landets brudgum i din skrud!
Ditt folk skall stiga likt en brud
I ära vid din sida.
Ifrån din konungsliga stol
Ditt anlete likt Herrens sol
Skall ljus och glädje sprida.
Ty Herren höjer ditt baner,
Han hörer vad ditt hjärta ber
Och skall ditt råd fullborda.
Hell dig, du Herrens smorda!