1.
Han lever! o min ande, känn
din Herre och din Gud igen!
Han lämnat har sitt vilorum,
och rösten höres, som var stum
och handen räckes, som var kall:
Han lever, och du leva skall!
2.
Så hör hans röst och tag hans hand,
du främling från ett bättre land,
som prövas här en liten tid!
Lyft upp ditt huvud, känn med frid,
att prövotiden snart är all:
Han lever, och du leva skall!
3.
Och du, som är i synden död!
Vak upp, stå upp, som Herren bjöd.
Botfärdig kom och trogen bliv,
så haver du i honom liv
förutan död och syndafall:
Han lever, och du leva skall!
4.
Hans ledning följ; och jämn och ljus
blir vägen till din Faders hus.
Med kärlek, tro och saligt hopp
fullborda här ditt vandringslopp,
och sedan i hans armar fall:
Han lever, och du leva skall!
5.
Han framstår i sin härlighet,
och över tid och evighet
går upp rättfärdighetens sol.
Han lever: himlen är hans stol,
och jorden är hans fotapall:
Han lever, och du leva skall!
6.
Och världar skola hava slut,
och stjärnor skola slockna ut
och himlar störta med vår jord:
men dig, som tröstat på hans ord,
ej når förgänglighetens svall:
Han lever, och du leva skall!