I stillhet gömd för ödets nycker,
Jag lefver afundsvärda dar:
Jag ingen oväns hot förfar,
Och ingen mäktig mig förtrycker.
Jag hvilar alltid, när jag tycker,
Och dricker gerna när jag har.
Mig ingen hemlig åtrå bränner
Att se min ära vida spord:
Min boning är för nöjet gjord,
Som vägen noga till mig känner.
Ett muntert skämt och glada vänner
Är yppigheten vid mitt bord.
Allt hvad den vises önskan eger
Af himlen mig förunnadt är.
Jag inom mig ett vittne bär,
Som alla skatter öfverväger.
Min säng är fridens ljufva läger
Och kärleken mitt sällskap der.
Så sällt och ljuft min tid försvinner –
Bekymret mig ej nalkas tör.
Jag menskors fel med ömkan hör,
Med glädje deras dygder finner
Och fridsamt till det målet hinner,
Som lasten blott förfärad gör.