1.
En syndigh Man/ som lågh i Syndsens Dwala/
Han hörde een Röst aff Himmelen til sigh tala/
Wak vp, wak vp/ iagh achtar tigh hugswala/
Och see thet liuus som skijn öfwer Bärg och Dalar.
2.
Hwar är then Röst/ migh wäcker aff hiertans grunde?
Jagh är en Engel/ tigh wäcker så maergelunde/
Soff nu ey länger/ tu bedh tigh Gudh mikunde/
Och yppa een Wijsa/ i thenna här morgonstunde.
3.
Itt sorgfult Hierta kan hwarken qwäda eller siunga;
Hälst när thet är belagdt medh Dödzens Tunga/
Then stora Armodh beklaga Gambla och Vnga/
Och Mästare Christus/ som Skriften kan wäl begrunda.
4.
När Syndaren wil sitt Hierta til Gudh omwända/
Gudh plägar honom Nådh/ aff hiertans grund at sända/
Säll är then Siäl/ som Gudh wil til sigh lända/
Och Nådennes liuus til ewigh tijdh vptända.
5.
Then syndige stodh vp/ och kände sigh få een lijsa,
Han wiste Gudh aff Hierta och Munn at prijsa/
Han sågh thet himmelska Liuset öfwer sigh lysa/
Medh ödmiuka Röst begynte han Dagsens Wijsa.
6.
Jagh måtte medh hennes Liuus från
Syndsens Nödh förswinna/
Hugswala mitt Hierta/ vplyys både Siäl och Sinne/
Låt migh i Dagh tin helga Wänskap finna.
7.
All Werldens Liuus vprann aff en Morgonstierna/
Som sannerligh är/ Gudz Moder een ödmiuuk Tärna/
Aff Hierta och Munn wil tigh prijsa Gudh så gärna/
Han wille min Fiende från mig spiärna.
8.
Min HERre och Gudh/ bör migh altijdh prijsa och lofwa/
Som stadde migh ey länger i Synden att sofwa/
Migh tuckte mitt Hierta thet war bespändt i Klofwa/
Så länge iagh lågh i thenna här Syndsens Dofwa.
9.
Min högste Frelsare bör mig altijdh åkalla/
När Synden achtar mijn Siäl omkring bestalla/
Tu lät migh ey länger i synden falla/
Och icke smaka then Helwetis bittra galla.