1.
Din spira, Jesu! sträckes ut
så långt som dagen hinner;
ditt rike står till tidens slut,
det står, då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod
och för ditt kors, din segerstod,
nedfalla folk och kungar.
2.
De barn, som föds, till dig man bär;
till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är,
man söker dig i nöden.
Där oskuld trycks, där dygd blir hädd,
i sorgsens hus, på plågans bädd
din tröst allena gäller.
3.
Kom, Jesu! var i ve och väl,
i liv och död, oss nära,
och gjut i var förkossad själ
din Anda med din lära.
Oss styrka giv till helig strid
och samla oss i evig frid,
då du all världen dömer.