«Pappa! känns du vid mig?
Och vid mig? och vid mig?»
Så kycklingar en mängd till tuppen vände sig.
«Bort med er», svarte han. «Er mor må ha mödan
Att krafsa för er och skaffa er födan,
Och för höken varna er.» —
«Till sådan omsorg stiga vi ej ner,
Vi tuppar», gol han åt en annan,
Som kom med eldröd kam i pannan.
«Man prisar dufvors hulda tro;
Men hvad är denna platta ro
Hos samma par i samma bo
Emot det fria lif, vi föra?»
Det fick en sparf, det fick en skata höra
Och tänkte: månn’ det icke kan
Också för oss «gå an?»