Under österlandets palmer,
Utan krona, utan hof,
David sjöng i nya psalmer
Konungarnas konungs lof.
Tröttnar han vid harposlagen,
Säg, hvem löser honom af? —
Tvenne, dem på skapardagen
Gud befallning derom gaf.
Berget med sin åskas dunder,
Näktergalen med sin tropp,
Falla in uti de stunder,
När den gamle tröttnar opp.
Men när harpan åter röres,
Tystnar genast näktergaln,
Och ur berget endast höres
Ekos tysta suck i daln.