Brudgummen utav dagen,
långt över alla fästmäns rang
av gubbarna mottagen,
tillhör nu glasens klang.
Vi klinga med vår brudgums glas
i rågat mål hans skål,
och tycka, att ett slikt kalas
han alltför gärna tål.
Se'n för den goda bruden
det täcka könet skåln begär,
som i den äkta skruden
sitt dolda öde bär.
De säkert önska henne gott,
som främling i vårt land,
helst då hon sig förena fått
i samma kyrkas band.
I dag är fästa maka,
i morgon städa kök och disk,
i övermorgon baka,
om onsdag rensa fisk:
om torsdag skura disk och golv,
om fredags natt lull, lull;
om lördag tulla klockan tolv
hos tullnärn vid Skanstull.
Till allsköns tomtbolycka
vi önska detta äkta par
i denna kväll uttrycka,
kringvärvt av vårt försvar:
med fromma böner utav oss
ledsagade helt visst,
vid klara aftonstjärnans bloss,
inom sin förstukvist.