43. »Nu gläder mig så mycket,
att vi mött varandra,
som Odens hungrande
hökar glädjas,
när de veta om valplatsens
varma stekar
eller dagens gryning
daggstänkta se.
44. Dig vill jag kyssa,
döde konung,
förr än du blodiga
brynjan avtager.
Ditt hår är, Helge,
höljt med rimfrost,
fursten är fullstandigt
färgad med blod,
händerna kalla
på Hognes måg.
Huru skall bättring
din brud åt dig vinna?
Helge sade:
45. »Ensam du, Sigrun,
från Sevafjallen,
vållar, att Helge
är våt av tårar.
Du gråter, du guldprydda,
av grämelse tårar,
du solbjärta, sydländska,
förrn att sova du går.
Var tår faller blodig
på bröstet av fursten,
iskall, inbränd,
av ångest fylld.
46. Dock kom, låt oss dricka
kostliga drycken,
fast livslust och land
förlorat vi hava.
Ingen skall kväda
klagovisa,
fast han ser svåra
sår på mitt bröst,
ty en brud nu höljes
utav högen,
en furstedotter
hos oss fallna är.»