47. »Här har jag bäddat
dig, Helge, en säng,
som från ängslan är fri,
du ylvingaättling!
I din famn jag vill,
du furste, somna,
som hos levande hjälten
jag göra skulle.»
Helge sade:
48. »Nu säger jag intet
oväntat vara
sent eller tidigt
vid Sevafjällen,
när på den avlidnes
arm du sover
i högen, du vita,
Hognes dotter;
är dock kvar i livet,
du konungborna.
49. Tid är mig att rida
rodnande vägar,
låta bleka fålen
flyga sin stig.
Väster jag skall
om vindhemmets bro,
förrän Salgovner
segerhjältar väcker.»