Han sade:
26. »Ej allt, du kloka,
blev idel lycka,
dock säger jag, att nornorna
något vålla.
På morgonen föllo
vid Frekastein
Brage och Hogne;
deras baneman var jag.
27. Rollaugs söner livet
vid Lebjorg miste,
men konung Starkad
vid Styrkleiv föll;
denna furste var det vildaste
väsen jag sett,
då bålen slogs,
fast borta var huvudet.
28. De allra flesta
av fränderna dina
ligga på jorden,
till lik vordna.
Hindra kampen du ej kunnat;
det kom på din lott,
att för stormän
till strid du blev.»
29. Da grät Sigrun. Han sade:
»Trösta dig, Sigrun!
Ett tvistefrö du varit oss.
ej sköldungar skickelsen motstå.»
Sigrun sade:
»Jag önskade, de levde
de som avlidna äro,
finge i din famn jag dock slutas.»