Hjerta, du dåre, som hoppas och tror
Än på den kommande dagen,
Ack, om din lycka med våren ej gror.
Blir du på hösten bedragen.
Flägten han kommer med jubel och glam,
Leker med blomstren i parken;
Rosor om morgonen lockar han fram,
Slår dem om qvällen till marken.
Härjar hvar blomma tills, bruten och bräckt,
Bladlös till jorden hon svigtat.
Allt, allt är blott en försvinnande flägt,
Allt hvad vi älskat och diktat.
Th. Lindh.