}Underlig jag blir till sinnes,
när jag drager mig till minnes
3äfventyrena,
och det gamla lägerlifvet,
som jag länge öfvergifvit,
3och kampanjerna.
Ja mitt enda öga gråter
blod, när jag i tanken åter
3skådar bussarna,
som så lejonmodigt höllo
stånd i striden, tills de föllo
3För granaterna.
Och mitt torra, murkna hjerta
remna vill af idel smärta
3vid hågkomsterna
af de ströfvande Fransyska
lätta trupperna och Tyska
3marodörerna.
Hu! som afgrundsandar rände
de kring gårdarna, och tände
3eld i knutarna;
tills, som fordom i Gomorrha,
lågan spred sig i de torra
3timmerstockarna.
Guld och silfver, allt de knepo;
men vi uti flykten grepo
3från dem bytena;
och dem ärligt vedergällde,
att de lågo der som fällde
3strå om höstarna.
Allt såg rysligt ut och öde,
husen brände, männen döde
3på askhögarna,
uti bojor gubbar smidde,
skändade bland liken qvidde
3nakna qvinnorna.
Merendels vi hade vakten
i den farligaste trakten,
3midt i passena;
dock, hur knäfveln än det skedde,
grenadiererna sig redde
3bra ur spelena.
Och så länge som vi hade
mjöl i påsarna, vi lade
3an på skälmarna,
som för våra kulor stöpo,
liksom björnar, når de kröpo
3fram ur snårena;
Men när ändtligen på krutet
ände blef, det led mot slutet:
3med patronerna,
vi med spetsarna dem mötte
lustigt eller nederstötte
3dem med kolfvarna.
Liksom skyttar gammal vana
ha i konsten till att spana
3opp räfkrokarna;
så de feta herrgårdsköken
kände vi igen på röken
3ur skorstenarna.
Der vi mådde som baroner,
åto stoppade kalkoner,
3som på fatena
dryga, som patroner lågo,
och nedlåtande oss sågo
3stinnt i ögona.
Som i öknen förr det rara
Manna, regnade nu bara
3läckerbitarna,
sjuskinnsgröt, och vin att doppa'n
i, som fiskar uti soppan,
3summo klimparna!
Ifrån kökspojken och spettet
rycktes gåsen, så att fettet
3dröp på glöderna
och der smältes bort i mörjan,
liksom modet gör i början
3Af bataljerna.
Smordt och halfstekt, späckadt, smyckadt
med persilja, sönderstyckadt,
3fylldt med flottiga
pommes des rouges till innanmätet,
låg det fattiga belätet
3i tornistrarna.
Fullt opp hade vi att dricka
äkta Bier, och till att sticka
3bums i halsarna
färska bullar, till sallaten
sockersirap, och på maten
3kognacs-suparna.
Utaf hjertans grund förtärde
vi också hvad Gud beskärde
3knecktemagarna,
sofvo, rumlade, och skötte
helsan, drucko om, och blötte
3kronpersedlarna.
In i pressarna vi klefvo
öfver barrieren, och drefvo
3ut bondtupparna;
och sig sjelf den dåren skyllde,
som ej nach Belieben fyllde
3kopparflaskorna.
Flickor hade vi en skara
utaf några hundra, bara
3uti byarna;
men hvar söndag hela raden
utaf jungfrur kom från staden
3till qvarterena.
Kyssar, som pistolskott, smällde
i hvar vrå, försåt vi ställde
3för sötungarna:
och som hökarna, vi slogo
ned på dufvorna, och drogo
3dem i snarorna!
Ja, vid ljus af vax, med vekar
utaf silke, dans och lekar
3räckte nätterna
om, till dess att dagen skämde
nöjet bort, reveljen skrämde
3från oss tärnorna.
Ringa blef mitt gage i freden;
ej jag nändes slita heden
3ut med sulorna;
och, min själ, jag rådde för'et;
men på kneken kom humöret
3och lifskrafterna!
Derför gamle grenadieren
afsked tog, och gick ur hären;
3på strapatserna
nu han stoppar lädersnuggan
lugnt, och valkar tobakstuggan
3mellan tänderna!