Invid palatsen
lagunens vatten
melodiskt skvalpar
i sommarnatten.
En solbrynt gosse
i sliten kappa
behagligt vilar
på dogens trappa.
Och böljan viskar
invid den lille,
som något hemligt
han säga ville.
”Se kungasonen!
Se gudars like!
Men skall han ärva
sitt kungarike?
Hur än vi vandra
kring världens länder,
vid havets kuster,
vid floders stränder,
vi ana furstar
där barn vi blicke,
men vuxna kungar
vi finna icke.