1.
Vår Gud är oss en väldig borg,
En tillflykt alla stunder,
Vår Gud med oss, i all vår sorg,
Gör stora ting och under.
Hans ord står fast,
Om klippan brast,
Och jorden skalf,
Och himlens hvalf
Spred lågor, skräck och dunder.
2.
Som skördemannens brända land
Af regnets milda flöden,
Så hugnas ock af Herrans hand
Hans folk med hjelp i nöden.
Vår Gud är stor!
Bland oss han bor,
Till oss han ser
Med godhet ner
Och leder våra öden.
3.
När Herren öfver jordens rund
Sin vredes thordön sänder,
Då skakas jorden på sin grund,
Då bäfva folk och länder.
Men vi se opp
Med tro och hopp:
Med oss är Gud,
All verldens Gud
Bär oss på sina händer.
4.
Nu Herren, efter fasans tid,
Till oss sitt anlet vänder,
Och skänker glädje, bröd och frid,
Åt tryckta folk och länder;
Då höjs vår röst
Till Gud, vår tröst:
Med oss är Gud,
All verldens Gud
Bär oss på sina händer.