1.
Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är skriften,
o salighets höjd!
Från himmelen hälsad,
han framgår i glans,
och världen är frälsad,
och segern är hans.
Bortvältad är stenen
och inseglet bräckt,
och vakten har flytt
för hans andes fläkt,
och avgrunden bävar.
Halleluja!
2.
Här var mellan ljuset
och mörkret en strid,
dock segrade ljuset
för evig tid.
Nedstörtad är döden
och tron står opp
bland jordiska öden
med himmelskt hopp.
I sörjande kvinnor,
vem söken I här?
Den levande ej
bland de döda är:
Uppstånden är Jesus.
Halleluja!
3.
Så himlen med jorden
försonade sig,
så graven är vorden
till glädjen en stig.
I huvu'n, som böjdens
vid korsets fot,
upplyftens och fröjdens
trots världens hot.
Kom, skingrade hjord,
till din herde igen:
Han lever, han lever
och följer dig än
osynlig från himlen.
Halleluja!
4.
Nu stormen, o tider!
Hans kyrka står fast.
Som ljuset sig sprider
hans lära med hast.
Ut gå i all världen
hans sändningabud
och vittna bland svärden
och bålen om Gud
och vittna om honom,
o tröst i all nöd,
som, död för vår synd,
blev genom sin död
en förstling till livet.
Halleluja!
5.
I fromma, vi klagen,
vi misströsten I?
Hur fort är båd' dagen
och natten förbi!
Snart jorden upplåter
sin famn till er ro,
snart uppstån i åter
likt kornen som gro.
Han själv, som dem sådde,
skall komma till slut
och samla in skörden
men skilja förut
ogräset från vetet.
Halleluja!