Vad för prakt på hjältars bana
bådar denna krigsskvadron!
än, vid fläkten av en fana,
rusar fram en amazon:
än, vid pukarns slag på skinne',
syns Achilles, grann och varm,
med sin stolta kask: därinne
växla stötar, arm i arm.
Folket sorlar runt kring planen,
brodern Kulo, bred i mund,
så rödblommig, från altanen
blåser stillestånd en stund.
Hästen gnäggar, ryttarn glimmar,
värjan blixtrar blank mot soln,
tills en härold mäklar timmar,
vid ett skott, i kaprioln.
Moln och dimmor sig fördela,
aftonsolen glittrar täckt:
Klockorna i Canton spela,
rörda av sefirens fläkt.
Men en trupp, i fläng åt skogen,
strör i luften damm och dun,
så att Lovöbond' på logen
fruktar domedagsbasun.
Vad det täcka könets miner
elda varje Martis sven,
att med sträckta javeliner
brottas i fullt språng och ränn!
Var en för sin sköna strider
med en fälld och lyftad lans:
men när Mars sin lager vrider,
kramar jag min pomerans.