1. Upp, psaltare och harpa
Upp, kraftens ord, du Andans svärd,
Tveäggade och skarpa!
Ur dvalan väck en syndig verld.
Och, nådens milda lära,
De väckta hjertan bjud,
Att känna, älska, ära
Barmhertighetens Gud,
Som huld, i Zions gårdar,
Med Andan och sitt ord,
Alltsom en herde, vårdar
Sin dyra återlösta hjord.
2. Han, för de qvistar torra,
Ej hugga vill sitt vinträd ner
Han skonar ett Gomorrha,
Der tio fromma blott han ser.
Der två och tre allena
Uti hans dyra namn
Sin bön och sång förena,
Han öppnar nådens famn,
Och hjertan vederqvecker
Och gifver själar ro
Och med sin sköld betäcker
Sin frälsta Kyrkas hopp och tro.
3. Så kom i helig prydnad,
O Sulamith, du Christi brud!
I oskuld och i lydnad
Möt här din Herra och din Gud.
Han är din brudgum blifven,
Att frälsa dig från fall,
Och är för dig utgifven,
Att han dig helga skall:
I trohet och i renhet
Gif hjertat med din hand,
Och vårda andans enhet
Med kärlekens och fridens band.
4. Ej evigt är du vorden
I dessa Kedars hyddor fäst;
En liten tid på jorden
Du går en främling och en gäst.
War trogen, o! var trägen
I lof och bönesång.
Så blifver himlavägen
Ej slipprig eller lång.
De frommas samljud tvingar
Till tystnad qvalens röst.
När Davids harpa klingar,
Det stormar ej i Sauls bröst.
5. Men glad som Moses skådar
Från öcknens sand, från mödans ban,
Det land som Herren bådar
På andra sidan af Jordan;
Så själen sig förnöjer
Af salighetens hopp
Och tjust från jorden höjer
Sin blick till himlen opp:
I tron hon ser och smakar
Hur ljuflig Herren är,
När helig andakt vakar
På alla känslor och begär.
6. Kom, Israel! att dyrka
Din Gud på hvarje tid och ort,
Men blifve dig hans Kyrka
Ett heligt rum och himlens port!
Ej störe menskofunder
Och jordiskt känsloprål
De helga Sabbatsstunder,
De höga föremål;
Att Herren i ditt öra
Ej ropar innan kort:
Jag vill ditt spel ej höra,
Haf dina visors buller bort.
7. Dig skall ditt Zion sjunga
Och bära fram för dig, o Gud!
Med hjerta och med tunga
Sin lofpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
Må rikeliga bo
Och bära frukt i dygder,
Gudaktighet och ro.
Som hafvets sand otaligt,
Ditt folk föröke sig
Och, heligt och lycksaligt,
I evighet lofsjunge dig!