Ungdom, du, hvars hjerta hyser
Känslan i sin liflighet,
Än dig glädjens fackla lyser,
Men betänk dess flyktighet!
Snart de sälla åren slutas,
Snart går nöjets tid förbi –
Det dig skänktes för att njutas:
Skynda då att lycklig bli!
Ömma känslor, lek och löjen
Ej för alltid bli din lott:
Snart af alla dina nöjen
Minnet är dig öfrigt blott.
Snart skall du, som tusen andra
Tvär och trumpen mot hvar man,
Afundsjuk de nöjen klandra,
Som du sjelf ej njuta kan.
Rys att komma skall den dagen,
Då du bräcklig, trög och kall,
Sjelf af kärleken bedragen,
Flickans hopp bedraga skall!
Fåfängt, för att tycke vinna,
Du vill synas ung och kry:
Man skall blott dig löjlig finna
Och dess mer ditt sällskap fly.
Förrän denna åldern nalkas
Till ditt hjerta med sin is,
Förrän blodet hos dig svalkas,
Lef och sjung till nöjets pris!
Medan än du värdet känner
Af dess dyra ögonblick,
Gör dig glad med dina vänner.
Sjung och tag ditt glas och drick