1.
Från Grönlands frusna fjellar,
Från Indiens korallstrand,
Där Afrika framvällar,
Sin flod av gyllne sand;
Från gamla kända stränder
Från land i palmers skygd,
De be med sträckta händer,
Om ljus för mörkrets bygd.
2.
Hvad då, om vinden susar,
Ljuft öfver Ceylons skär!,
Hvad, om hvar utsigt tjusar,
Dock mänskan fallen är!
Förgäfves Herrens håfvor
Där utsåsutan mått,
Se, mänskan offrar gåfvor
Åt döda gudar blott.
3.
Bör oss den pligt försaka,
Att sända ljusets bloss,
Till dem som ej fått smaka
Den nåd Gud gifvit oss?
O nej, må frälsning skalla,
Och fridens bud bli sändt;
Till dess bland slägten alla
Messias' namn bli kändt!
4.
Du vind, sprid ut hans lära
Du våg, tag den i hand,
Tills, likt en sjö av ära,
Den sprids från land till land;
Tills på den frälsta jorden
Guds Lam, som dödadt var,
Allena Gud är vorden,
Och allt i händer har!