Allting i verlden ger orsak att dricka,
När som man saken vill utgrunda rätt.
Ödet må fröjd eller vidrighet skicka,
Allt till att möta fins endast ett sätt:
Vinet den glade än gladare gör,
Jagar bekymret och sorgen förstör.
Tiderna äro just så som man tar dem,
Griller ej fräta den rusiges själ.
Fröjdoms med vänner, så länge man har dem —
Falla de undan, så sjungom: »Farväl!»
Ödet till hugnad åt menniskor gaf
Vin båd' vid barnsöl och bröllop och graf.
Allting fördrar man så nöjd under ruset —
Vinet den säkraste visheten ger.
Rymmer min älskliga maka ur huset
(Som nu tyvärr bland oss händer och sker),
Skyndar jag hurtigt att tömma min bål,
Dricker med glädje tacksägelseskål.