1.
Skönt det är i kvällens timma,
då all dagens oro dör,
att få Herrens röst förnimma
som det sista ljud man hör,
och att se'n sitt huvud gömma
under modersvingen varm
och som barnet ljuvligt drömma,
skild från världens kiv och larm.
2.
Tänk, att alla källor äga
i sin Gud och Fader kär
och av hjärtat kunna säga:
nog och övernog det är!
O, det är att lycklig vara,
det är vila, ljuv och skön,
dock det är en försmak bara
av de trognas nådelön.