Skatan sitter på kyrkotorn,
och gåsen läggs i en gryta;
och den, som har sitt hjärtekorn,
behöver därmed ej skryta.
Lilla vän, kom tag i ring
och dansa golvet i splitter;
gör inte narr av hjärtesting:
jag känner bäst var det sitter.
Hiss upp segel, nu ha vi vind,
jag vågar alltid på skutan;
var tar sin, så tar jag min,
och stackar den, som blir utan.
Havet svallar och skeppet far
från Göteborg och till Kina;
och den sin vän i tankar har,
kan inte rasa och flina.
Fågeln sjunger i grönan lund,
och kvisten börjar att bära;
jag tänker på var rolig stund,
som jag lär få med min kära!
Sätt dig neder i bara snön,
så fryser du ej om pannan;
och om min ängel ej vore skön,
så tog jag säkert en annan.