Solen gick ned över havets skum och stranden sov
och uppe på bergen stod någon och sjöng ...
När orden föllo i vattnet voro de döda ...
Och sången försvann bakom tallarna och skymningen förde den med sig.
När allt var tyst, tänkte jag blott
att där låg hjärteblod på den kvällskumma klippan,
jag anade dunkelt att sången var
om något som aldrig återvänder.