Mesen sade:
32. »Där sitter Sigurd,
sölad med blod,
och Favners hjärta
vid flamman steker;
rådig syntes mig
ringklyvaren,
om själv han åte
skimrande hjärtat.»
Den andra mesen sade:
33. »Där ligger Regin,
och ränker smider,
med list vill svika,
den som litar på honom,
samkar i vrede
vrånga ord,
den brottstämplarn
sin broder vill hämna.»
Den tredje mesen sade:
34. »Ett huvud kortare gråhårig
gubbe han låte
fara hädan till Hel!
Allt guld han kan
då ensam råda,
den mängd, som under Favner fanns.»
Den fjärde mesen sade:
35. »Klok han mig tycktes,
kunde han följa
det råd, ni gåvo, systrar,
som goda vänner,
och tänkte på sin fördel
och fägnade korpen;
ulven är att vänta,
då man öronen ser.»
Den femte mesen sade:
36. »Så klok är icke
krigshjälten,
som härens främste
jag finna tänkte,
om han brodern låter
bort komma,
då den andre han har
avdagatagit.»
Den sjätte mesen sade:
37. »Mycket ovis han är,
om han yttermera
farlig fiende spår.
Där Regin ligger,
som honom ränker smidit;
han kan sig ej mot falskhet fria.»
Den sjunde mesen sade:
38. »Ett huvud kortare låte han
kalle jätten
bli och fran guldringar gå!
Då ensam skall han härska
över allt det gods,
som Favner en gång ägde.»
Sigurd sade:
39. »Ej råde så hårt öde,
att Regin skall
namn av min bane bära,
ty båda bröderna
i brådkastet skola
fara hädan till Hel.»