Huru skön ör icke qvällen,
Huru strålklar sen,
Se vid stranden der, hur fjellen
Kläda sig i solens sken.
Se på molnens silfverdimma
Leker strålen skär. —
För min själ, o aftontimma!
Du en Zabbat är.
Vind, hvar är du? Ack, du krusar
Ej en våg en gång,
Månne du deruppe susar,
Slår bland stjernorna din sång?
Eller luftig vinge gömmer
Invid rosens barm?
I ett Paradis dig drömmer,
På en Engels arm? —
Ingen stund var än som denna
Utaf skönhet full.
Öfver jorden Alfver spänna
Vingar skiftande af gull.
Hvarje sorg och hvarje smärta
Tycks förklarad stå;
Och jag hör blott verldens hjerta
Mot mitt hjerta slå. —