1.
Pris ware dig, o Jesu huld,
För nådens dyra ord,
Mer wärdt än silfwer eller guld,
Och allt på denna jord!
2.
Ja, hwad är ädelstenens glans
Och äkta perlan sjelf Och varje jordens skatt (L. S. 1868)
Mot ordets sköna löfteskrans,
Mot lifwets klara elf?Vårt ljus i tidens natt (L. S. 1868)
3.Ingår ej i (L. S. 1868)
Den wäg, som nysz i mörker låg,
hur blef med ens den klar,
Blott jag i ordets ljus den såg,
Och sjelf ej omsorg bar!
4.Ingår inte i (L. S. 1868)
En blick in i desz helgedom,
Hur den förwandlar allt!
Den werld, som nysz war mork och tom,
Får der en ny gestalt.
5.Vers 3 i (L. S. 1868)
Det ger den döde lif på nytt,
Gör glad den nysz gick böjd,
Hur mycken nöd det ren förbytt
I outsäglig fröjd!
6.Vers 4 i (L. S. 1868)
Ty nog och öfwernog det har
För hela werldens törst,
Hwarhelst den gör sig uppenbar,
Der den ock är som störst.Ja, även är som störst. (L. S. 1868)
7.Vers 5 i (L. S. 1868)
O kunde jag då, Herre kär,
Af hjertat tacka dig
För detta dyra ord, som är
Ett ljus på all min stig!
8.Vers 6 i (L. S. 1868)
O, gif det wingar — sänd det ut
Kring hela jordens rund!
Förena folken så till slut
Uti ditt fridsförbund!
9.Vers 7 i (L. S. 1868)
Att snart från söder och från nord
En ewig lofsångs ton
Till himlaskarans fröjd blir spord
Inför din äras tron!