Du dyra man på denna dagen!
Vårt svenska Sion ser din bild
stå inom gallret, blek och mild,
båd' fängslad, smädad, tryckt´och slagen:
det hör din tungas skarpa röst,
hur du tyrannens stolthet prövar,
hur han sin orm i barmen dövar;
men dina kedjor bli din tröst.
Vad sanning, majestät och styrka
uti Herodis bröst du skrev!
Ej som en rö dig vädret drev
kring öknar, städer, hov och kyrka:
nej, mer beständig i ditt kall,
din tro ditt vittne understöder,
men detta huvud, som nu blöder,
märk, att dess blod ock vittna skall.
Lät våra hårda hjärtan krossas,
med helig rysning, vid det svärd,
som gör dig livsens krona värd
och varmed dina kedjor lossas,
Johannes!... Men, du dyra man!
ditt blod i dag vår andakt leder
till det, som ifrån korset neder
för världens liv och hälsa rann.