I, älskare, som plägen brinna
För vackra flickors ögonpar,
Hvad tycken I — min älskarinna
Hon blott ett enda öga har!
Men detta en förtjusning delar,
Som tusen icke kunna ge:
Man kan ej detta öga se
Och ej begråta det, som felar.
En enögd skönhet, täcka kön,
Bör detta dig så högt förvåna?
En enda sol gör dagen skön
Och nattens prakt en enda måna.
Hvar blick mitt hjerta eldadt gör,
Som detta öga till mig sänder.
Så blott en fackla Astrild för,
Hvarmed han sina lågor tänder.